Materialteknik
Moderna tennisracketar använder vanligtvis grafitkompositer. Genom att skikta kolfibrer med olika moduler uppnår tillverkare en balans mellan lätt konstruktion och hög styvhet. Höga-racketar kan också innehålla material som grafen, titanlegeringar eller aramidfibrer för att förbättra vridningsmotstånd och stabilitet; detta minimerar ramdeformationen vid stöten, vilket förbättrar skottprecisionen.
Ramstruktur
Tennisrackets ramar har inte enhetlig tjocklek; istället använder de en "variabel tvärsnittsdesign"-. Genom att förtjocka viktiga spänningszoner och samtidigt minska vikten i andra områden optimerar designen både svänghastighet och stabilitet. Dessutom påverkar ramformer-som elliptiska huvuden eller design med förstorade sweet spots- racketens marginal för fel och effekt. Större huvudstorlekar är i allmänhet mer användarvänliga-, medan mindre huvuden föredrar precisionskontroll.
Stringsystem och spänning
Ett rackets prestanda beror mycket på strängmönster och spänning. Hög spänning ger större kontroll men kräver mer fysisk styrka av spelaren, medan lägre spänning ger mer elasticitet, vilket gör det lättare att generera kraft. Olika strängmönster (som 16x19 eller 18x20) påverkar också spinnpotentialen och känslan av kontroll.
Stötdämpning och vibrationskontroll
För att mildra stöten som överförs till armen under ett skott innehåller racketar stötdämpande-strukturer eller specialiserade material-som dämpande polymerer, luftkanaler eller fler-kompositer. Dessa funktioner minskar vibrationsöverföringen, minskar risken för "tennisarmbåge" och förbättrar den totala slagkomforten.
